söndag, december 14, 2014

Söndagspromenad

Tyvärr kom det så pass mycket snö att det inte blev någon skridskoåkning den här helgen, istället tog jag en promenad i närområdet och fotade lite utanför min trädgård. Det känns gott att få se solen lite, även om den bara tar sig precis över trädtopparna. Rönnbären här på bilden var vackert röda men de blir till mörka siluetter i motljuset. En ekorre klättrade upp i en tall intill och en hackspett hackade i en annan medan jag tog den här bilden.
Farleden kan anas där ute, rännan är som ett något mörkare stråk långt ute på isen. Där bortanför, under solen, ligger några väldigt fina sommarstugor. De brukar jag paddla förbi på sommaren.
 Solen speglade sig i fönstret till ett kvarvarande gammalt hus nere vid den övergivna hamnen.
 Badplatsen. Hit gick jag ju nästan varje dag i somras. I fyra veckors tid kunde jag ta ett morgondopp eller kvällsdopp eller både och. Jag gick ut i vattnet vid piren tills det blev djupt nog och sedan simmade jag längs stranden.Det blir i alla fall inte tråkigt när årstiderna är så olika...

 Alkottarna var så dekorativa.
 Här ligger Oden, Ymer, Atle och Frej på rad. Just nu befinner sig alla fyra isbrytarna i hamn. Jag cyklar förbi dem på väg till jobbet varje morgon och varje kväll, så de har blivit en välbekant och kär syn :-)
Minus sex grader kallt idag, bara i förrgår regnade det. Jag vet inte om det gula huset används som badhus, men ifjol fanns en uppsågad vak där utanför på isen. På sommaren gillar barnen att hoppa från kajen, de kallar stället för Gulan :-) Kanske nästan lika roligt som Grönan?

onsdag, december 10, 2014

Årets nobelpristagare i litteratur

Patrick Modiano, jag tror jag har hört namnet förut, kanske, var min första tanke när Svenska Akademin tillkännagav vem som skulle få motta Nobelpriset i litteratur i år. Frankofil som jag är grämde det mig att jag inte hade läst något av honom men inom en halvtimme från tillkännagivandet hade jag beställt en bok från Adlibris. Jag hade lite svårt att bestämma mig men valde en nyutkommen roman, alltså den här på bild: Nätternas gräs, L'herbe des nuits.

Jag tänkte att jag varit så snabb att beställa boken och att paketet snart skulle dyka upp, men inte det. Det dröjde och dröjde. Så kom den då, tjugonde november, jag la den andra boken jag hade hunnit börja läsa åt sidan och så läste jag några sidor innan jag somnade. Jo, jag gillade språket. Så hann jag inte riktigt med att läsa på grund av annat under någon vecka, men så kom jag i gång igen och då gick det fort att läsa ut den.

Romanen var inte svårläst, och inte tjock, men den hoppade lite fram och tillbaka i tiden.Berättelsen följer huvudpersonens tankar, minnen och drömsekvenser. Han berättar för läsaren utifrån sin svarta anteckningsbok och de korta anteckningar han har kvar, om några månader i hans ungdom men han minns inte riktigt. Han promenerar runt i Paris, både i dåtid och i nutid och ibland i drömfragment där ett samtal fortsätter eller en händelse vidareutvecklas. Han blickar tillbaka på det som var och går i cirklar i sitt eget minne där allt blandas om. Just detta är så ironiskt. Jag fastnade för ett citat ur boken: "Il ne faut pas remuer le passé", dvs. man ska inte röra om i det förflutna. Men det är precis det huvudpersonen gör.Det är vackert och drömskt.

Ps. Modiano namnger många platser, torg, gator, adresser, broar och parker. På omslaget syns Röda kvarn, Moulin Rouge som ligger vid rue Blanche, rue Blanche är viktig i boken. Där bodde berättarjagets flickvän en gång, där bodde också jag och barnen när vi var i Paris sommaren 2008. Ds.

tisdag, december 09, 2014

The Hired Man av Aminatta Forna

Helgen 24-26 oktober i år hölls för andra året Stockholm Literature på Moderna Muséet i Stockholm. Jag var där, det var en betydligt mindre tillställning än Bokmässan i Göteborg men vi hann ändå inte med allt! Det var konstutställning och filmvisningar och författaruppläsningar och så seminarier. Först att tala var Aminatta Forna. Hon pratade om hur vi sorterar författare, hur det är den vite mannen som är norm och alla övriga hamnar i någon sorts underkategori som t ex kvinnolitteratur, queerlitteratur, asiatisk litteratur eller som hon själv som nu och då hittar sina romaner insorterade under afrikansk litteratur. Men hon är inte afrikan, hennes far var från Sierra Leone och hennes mor är skotska. Dessutom utspelar sig hennes senaste bok i Kroatien så det blir så fel när den sorteras in i hyllan afrikansk litteratur i bokhandeln.


Romanen heter "The Hired Man" och har inte kommit på svenska än. Den berättas av den lejde mannen, kroaten som en dag får en brittisk familj till grannar. Mamman i familjen tycker det är så vackert i Kroatien, nu vill hon fixa till huset som stått öde ett tag. Duro ger henne ett handtag och hon behöver hjälp, han får en chans att tjäna lite pengar och allt eftersom han fixar med huset så får man som läsare följa med i hans minnen. Han kände de som bodde i huset förut. Han känner alla i den lilla staden och det finns något outsagt under ytan. Den brittiska kvinnans barn frågar om kriget och hon svarar de att det var långt härifrån. Duro märker att hon inte vill veta. Han lyssnar på hennes lyriska hyllning till de blomstrande fälten och tänker i sitt stilla sinne att förstår hon inte att folk skulle odla fälten om de kunde, men det finns gömda minor där. Så småningom får man följa med i Duros minnen till den dag då grannar börjar vända sig mot grannar. Det så nyliga kriget i det forna Jugoslavien blir så mycket mer än nyhetsrapportering, den successiva övergången från grannsämja till att vända sig mot varandra görs mer förståelig.

Här finns förresten Aminatta Fornas inledande seminarieföreläsning från Moderna Muséet.