torsdag, januari 22, 2015

The Gift av Cecilia Ahern

En julbok av författaren till PS I love you, filmen är ju så söt och mysig, det måste ju vara trevlig läsning när man inte vill återvända till den tråkiga En av oss sover av Josefine Klougart. Så tänkte jag i julas. Här finns en man som en dag hjälper den hemlöse utanför jobbentrén till ett jobb. En man som är en riktig skitstövel och bedrar sin fru i parti och minut och försummar både sina söta små barn och sina gamla snälla föräldrar. Men den hemlöse visar sig vara en klippa och huvudpersonen kan plötsligt vara på två ställen samtidigt och både hinna bedra frun och vara en superfin make och småbarnspappa. Och på slutet, när han väl ångrat sig och insett att han älskar sin fru och att familjen är viktigare än karriären (varför stannade hon kvar hos honom? Det förstod jag aldrig.) ja, då dör han. Språket är tarvligt. Berättelsen återges via en ramberättelse om en tonåring som sitter i finkan och polismannen som berättar för honom. Allting kändes väldigt sedelärande, personerna var endimensionella, handlingen oengagerande men lättläst och därför läste jag ut boken. Andra gången jag läser något av Cecilia Ahern och förra gången blev jag minst lika besviken. Nu inser jag att hennes böcker, i rätt manusskribents händer, säkert kan bli bra filmer, men att läsa dem inte är för mig. Ett sånt pekoral!
Ps. Jag kollade på goodreads.com, flera läsare är superentusiastiska och hyllar boken men flera tycker som jag, det beror alltså på vad man gillar och vilka krav man ställer på en bok. Det finns de som älskat den också. Ds.

The One Plus One av Jojo Moyes

Jag gjorde ett avbrott i läsningen av Josefine Klougarts En av oss sover och läste Jojo Moyes The One Plus One. Orsaken var att jag köpte boken när jag ändå beställde Nobelpristagaren Patrick Modianos L'herbe des Nuits, den kostade så lite och så vidare när man ändå beställer. Jag tror inte jag är den enda som lägger ytterligare något i varukorgen när jag ändå handlar, eller hur?
I alla fall, bestseller, det kunde bära eller brista men baksidestexten lät bra. Ibland behöver man bara få koppla av. Jag blev inte överförtjust när jag började läsa om huvudpersonen och hennes slit och släp för att få ihop nog med pengar för att betala räkningarna. När nästa huvudperson kom in i bilden var tillvaron rätt besvärlig även för honom. Men sedan, när deras vägar korsas och alla typiskt mänskliga problem kommer till ytan då ville jag bara fortsätta läsa. Det uppstod en feelgoodkänsla i alla vardagsbekymmer vi alla kan känna igen oss i, det är inget lyxliv, livet är inte fritt från bekymmer men man kan välja om man vill bara se sina bekymmer eller ta dem för vad de är och se möjligheterna bortom.

Böcker jag läst sedan sist...

Först ut, boken jag slutade läsa. En av oss sover av Josefine Klougart. Den verkade så lovande. Dessutom har den hyllats, i alla fall det jag läst om henne har låtit som att hon är Skandinaviens mest lovande författare. Men, men, jag la den ifrån mig, läste en annan bok, tog upp hennes bok En av oss sover på nytt och kände bara att jag gick vilse i snårskogen av ord. Alla dessa liknelser och hintar om något annat blev för mycket, det var för mycket krusiduller, jag kunde inte komma riktigt nära textens kärna på grund av alla ambitiösa ordlekar och utsmyckningar. Nä, det kändes som att hon borde ha skrivit dikt istället. Så komprimerade var varenda mening och inget engagemang gick att finna. Vissa böcker får man lägga ifrån sig utan att ha läst färdigt dem. Men, jag skulle så gärna vilja prata med någon som läst den och uppskattat den! Jag skulle vilja förstå vad som tilltalar hen och inte mig.
Ps. Tänkte säga hur många sidor jag läst men jag hittar inte boken...återkommer när jag letat igenom alla boktravar :-) Ds.